Okej.. jag inser nu att jag kanske kommer låta helt sur och bitter och bla bla bla men jag sitter här, har lite svårt att sova och försöker att mentalt förbereda mig för tre nya klasser imorgon och kom att tänka på en sak.

Innan jag åkte var jag rädd för hur mycket och hur många jag skulle sakna.. hur jobbigt det skulle bli. Skulle jag ens klara av det?

Det finns en del människor jag saknar just nu. Som jag skulle vilja ha här med mig istället för vissa andra som finns här som jag verkligen inte skulle bry mig om de försvann ut i tomma intet eller gick och dog (too harsh?). Men det finns även de, som jag inte saknar. En hel jävla bunt med folk som jag verkligen inte ens tänkt på över huvudtaget. Som jag trodde, förväntade mig att jag skulle sakna. Men (tyvärr?) så gör jag inte det.

Det är at times like these som man verkligen märker vilka som är ens riktiga vänner också. De som hör av sig. De som frågar hur det går. De som mailar och smsar och skypar och facebookar. De som bryr sig. Sen finns det de som gör raka motsatsen. Inte hör av sig fast de talade om hur jobbigt det skulle bli när man var borta.

Poängen med hela det här babblet är väl att jag verkligen insett vilka människor jag vill ha i mitt liv och vilka jag verkligen inte bryr mig om. Att jag inte tänker ta någon skit från någon. Jag är här för att uppfylla mina drömmar och tänker därför inte slösa energi på att försöka få respekt från någon annan här. Nu tänker jag sluta bry mig och engagera mig i de som inte engagerar sig i mig.

Och okej, jag har inte varit här så länge. Men ändå. 

Herregud vad mycket det blev nu, haha.. ska väl ta och lägga mig men kände att jag behövde skriva ner det här någonstans, och vilket ställe är bättre än bloggen? Kan vara kul att titta tillbaka på det här sen haha.. allt är inte guld och gröna skogar, även här i Californien ;)

PUSS GONATT MINA VÄNNER!